Salong normal – elevernas texter blir teater

Publicerad i LÄRA 2011

LÄRA 2-2011Genom ett samarbete med Stockholms stadsteater Skärholmen har elever i Hägerstenshamnens skola utvecklat sitt skrivande.
– De som har svårt vågar mer i skrivandet nu, säger klassläraren Per Karlström.
Lära Stockholm var med på sista mötet inför premiären.


– Varifrån kommer ljuset som hamnar på er? Mercy Darsma i klass 3B på Hägerstenshamnens skola undrar. Ljustekniker Jens Lindström visar hur ljuset byter färg, hur det blir starkt och svagt. Många nyfikna frågor från eleverna, allt ska undersökas, vändas på. Stämningen är uppspelt och förväntansfull.

Det är i början av februari och om en vecka är det galapremiär på Salong Normal – ”en musikalisk och filosofisk föreställning i intimt format”, som eleverna skrivit sångtexterna till. Förra veckan var de här och fick höra de färdiga låtarna. Nu har ensemblen finslipat och justerat efter elevernas synpunkter. Idag har allt flyttat in på den riktiga scenen – en stor, rund, orange matta, en flygel, en strålkastare och en förstärkare. Och så Niklas Brommare och Camilla Larsson som framför elevernas texter med musik. Men scenkläderna får vänta till premiären.
Nio låtar har det blivit av barnens material. Idag kör ensemblen några av dem – ”Jag är rädd” (”lasermannen är jag rädd för å för de som går trögt på tunnelbanan”) och ”Bertil och Gunnel” (”En annorlunda kille är en punkare som gillar balett”). Och så favoriten – ”En normal smörgås” – som får mest applåder.

– Känns det att det blir mer koncentration i mörkret? frågar regissören Carolina Frände eleverna. Många händer som viftar och vill svara.
– När det är mörkt blir man mer avslappnad och kan lyssna mer, säger Sanna Inoue. Jag drömde om låtarna och det kom bilder till, fortsätter hon.
Vårens föreställningar på scenen i Skärholmen, Stockholms stadsteaters barn- och ungdomsscen, kretsar kring ett normtema, så också Salong Normal. Hur är det att känna sig annorlunda eller normal? Carolina Frände, som också är konstnärlig ledare i Skärholmen, ville prova att ta in barn tidigt i skapandeprocessen. Hon kontaktade rektorerna i Hägerstensområdet, som i sin tur förde ut förfrågan om medverkan i projektet bland pedagogerna. Den första som hörde av sig var Per Karlström.
– Jag kände att det var något nytt och spännande som bröt av från det vardagliga arbetet med klassen, säger Per Karlström. Klass 3B är hans första klass. Han är utbildad lärare sen några år, men jobbade direkt efter examen på fritids i tre år.
Sedan i oktober har klassen och Per Karlström träffat Carolina Frände och dramaturgen Mats Kjellbye varje måndag och arbetat kring skrivande, i olika workshops, med eller utan musik. Rum För Barn på Kulturhuset har varit den samlande punkten och där har klassen haft skrivarverkstad.
– Vi har kunnat använda oss av deras pedagogiska kompetens och resurser och de har initierat det pedagogiska arbetet. Sen har vi sakta med säkert plockat över det i ett konstnärligt arbete, säger Carolina Frände.
Eleverna har jobbat med ordverkstäder, där de plockat ord ur en låda, ritat en bild, bytt bilder med varandra, skapat nya ord, som sedan lett till ett nonsensspråk. De har också fått remsor med text eller rubriker att spåna vidare på. Vid ett tillfälle fick de skriva en text utifrån ett ord medan Niklas Brommare spelade en melodi 30 gånger på flygeln.

– De satt en halvtimme och bara skrev. Det blev en otroligt meditativ stund, säger Carolina Frände.
På Rum för Barn fick eleverna också hjälp med litteratur som skulle passa i arbetet och utveckla deras skrivande.

– Det var väldigt värdefullt. Det är en djungel att hitta bra litteratur som passar alla elever. Det har varit bra att ha en bibliotekarie som tar till sig och lär känna eleverna och ser vilken litteratur som passar, säger Per Karlström.
Tillbaka i skolan har arbetet med texterna fortsatt. I mindre grupper har eleverna pratat om vad de skrivit, tränat på att stå inför gruppen och berätta om sin text och gett varandra råd och tips. Per Karlström kan se att arbetet med Salong Normal, har gjort eleverna bättre på att förbättra sina texter med hjälp av både pedagoger och varandra. De har också lärt sig att läsa upp sina texter och framföra dem, med rätt betoning och pauser, och att reflektera över texterna.
– När de läser högt, märker de vad som är konstigt. Och de har fått en förståelse för hur en text ska byggas upp, säger Per Karlström, som också har kunnat använda elevernas texter i den övriga svenskundervisningen.
-Det fanns mycket att plocka från texterna. Jag märkte att det gick att lägga in så mycket – prata om ordklasser och meningsbyggnad, punkt och stor bokstav, om skiljetecken.
De elever som tyckt att det varit jobbigt att skriva har fått hjälp av arbetet med Salong Normal.
– Det är lättare att få spåna från något som inte har rim och reson istället för att skriva en berättelse med inledning, handling och avslut, som vara ganska krävande för många, säger Per Karlström, som också kan se att de elever som haft svårigheter med skrivandet vågar mer.
– De som har lätt för skrivandet har utvecklats till en viss del, men de som har svårt och tycker att de är jobbigt att producera en text, har fått det lättare att skriva texter, eftersom det inte behöver vara så uppstyrt, man kan skriva vad som helst.
Fritidspedagogerna i klass 3B har varit med i samarbetet och på lektionerna i livskunskap har man jobbat vidare på temat annorlunda/normal genom med SET-övningar (Social och emotionell träning) och fyra hörn-övningar. Att prata om likheter och olikheter har också hjälpt till i det vardagliga arbetet med konflikthantering.
– Med hjälp av Salong Normal kunde eleverna prata om det. Det satte fart på deras tankeverksamhet och de fick en större förståelse för att alla inte är som en själv, säger Per Karlström.
Redan från början fanns en överenskommelse – den 29 november skulle eleverna leverera de sångtexter som skulle vara underlag för föreställningen. Mats Kjellbye och Carolina Frände samlade ihop allt material och renskrev. Texterna delades upp i olika teman – vardagsliv och familj, poetiska texter och nonsenstexter där barnen fantiserade.
– Vi har monterat ihop texterna, och lagt till eller tagit bort småord allteftersom rytmen i musiken har behövt det. Annars har vi gjort väldigt lite, säger Carolina Frände.
Arbetet med pedagogerna på Rum för Barn har gett Per Karlström tips och idéer om vilken litteratur han kan använda och hur elever kan jobba med texter framöver. Mind-maps och textremsor med korta meningar kommer han att använda i framtiden.
– Det hjälper eleverna att komma igång, genom att man ger dem små tips. Så man inte börjar med ”nu ska vi skriva om onormalt/normalt, och vad tänker ni då?”
I framtiden kommer han inte att vara så strikt när det gäller skrivuppgifter.
– Jag har framför allt lärt mig att man inte behöver vara så fyrkantig i skrivandet av texter. Så länge de skriver är det bra och det är bättre att de finner glädje i skrivandet för det har de så mycket nytta av i allt de gör senare. Sen efteråt kan man gå in djupare i texten och fråga hur de har tänkt.
Ute i foajén samlas barnen för att åka tillbaka till skolan. Lucas Fogelström ser fram emot premiären om en vecka.
– Det har varit väldigt kul och det är spännande att se hur det ska bli. Först tänkte jag – Hur ska det här bli en låt? Hur ska det bli en låt av nåt man bara skriver? Det känns speciellt att det är vi som har gjort det mesta av det.
Nina McCarthy Hartman tycker att det är kul och bra att andra barn ska gå och se Salong Normal.
– De kanske tycker det är jättekul och då är det bra för oss. Då har vi gjort ett bra arbete.

Bookmark and Share