”Genom fonden får jag lite av min son tillbaka.”

HJ34-2013Publicerad i Hemmets Journal nr 34 2013

Familjen och vännerna ville göra något meningsfullt av det oförklarliga som hände. Genom arbetet med minnesfonden får Gunilla Ström lite av sin son Mattias tillbaka.  

”Glöm aldrig det våld som ägde rum här 17 juli 2004”. Texten på minnesplattan på Trotzgatan i Falun påminner om Mattias ”Sockan” Ström som misshandlades på platsen för snart 9 år sen. Han och några kompisar var på väg för att spela fotboll när en drogpåverkad 29-åring, på rymmen från ett behandlingshem, sparkade ner Mattias och misshandlade honom grovt. Efter fyra dygn dog Mattias på Uppsala lasarett.

Han var 21 år när det hände, hade nyligen skaffat egen lägenhet och jobbade med sin stora passion – datorer. Mattias mamma Gunilla Ström beskriver honom som en ganska vanlig kille, snäll och omtänksam, som aldrig hamnade i konflikter.

–          Det var det som gjorde det där telefonsamtalet som kom så vettlöst. Mattias gjorde aldrig en fluga förnär, berättar Gunilla.

Istället för att köpa blommor till begravningen kunde de som ville hedra Mattias sätta in pengar på ett konto. Det blev mycket pengar och snart beslutade familj och vänner att de skulle starta en stiftelse för att göra något meningsfullt av det oförklarliga som hände Mattias.

Foto: Mikael Forslund

Gunilla Ström

–          Vi ville skapa en medvetenhet hos andra om att när våldet slår till går livet inte bara vidare med en axelryckning. Vi ville berätta om konsekvenserna.

Varje år den 29 september, på Mattias födelsedag, delas Sockanstipendiet ut till en person som vågar ta ställning för det goda och som kämpar mot våld.

–          Det har blivit en riktigt fin liten ceremoni kring detta. Det gör att Mattias födelsedag inte bara glider förbi som ett jobbigt måste utan det blir till och med lite trevligt, säger Gunilla.

Under de första åren jobbade stiftelsen utåtriktat. Gunilla och Mattias syskon föreläste, deltog i manifestationer mot våld och samarbetade med kommunen i antivåldprojekt för ungdomar. Gunilla föreläser fortfarande ibland, men har dragit ner engagemanget för att hitta en balans med familj och arbete.

–          Det var en medveten strategi att efter de första åren tona ner till att ”bara” arbeta med stipendiet. Det egna sorgearbetet skulle få ta tid och plats.

Fem år efter Mattias död stämde Gunilla av med Mattias kamrater. Hon ville inte att arbetet med fonden skulle kännas som ett tvång.

–          Men de var rörande ense att så länge vi har pengar kvar ska vi fortsätta dela ut stipendier. Jag är väldigt glad över att dessa pojkar, fortfarande efter åtta år, är måna om att hålla kontakten. Det är stärkande och väldigt fint.

Genom att träffa hans kamrater i arbetet med fonden får Gunilla lite Mattias tillbaka.

–          Och de får lite Mattias till sig genom att träffa oss. Vi tar och ger från varandra.

Minnesfonden: www.sockan.se

När solen går i moln – 17 berättelser om att överleva sorgen efter sitt barn. Gunilla Ström medverkar med ett kapitel

www.rav.se Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade

Artikeln ingår i temat ”Att hjälpa andra har lindrat vår sorg” i Hemmets Journal nr 34 2013. Läs om Zandra Johansson-Perraults minnesfond här och om Juliaresan här.

Bookmark and Share

2 reaktion på “”Genom fonden får jag lite av min son tillbaka.”

  1. Pingback: Fonden är ett sätt att bevara Zandras minne | Pernilla Rönnlid

  2. Pingback: ”Julia skulle ha varit stolt över oss” | Pernilla Rönnlid

Kommentarer inaktiverade.