Det goda valet

Publicerad i Narkotikafrågan 2013

Efter ett ultimatum från sin pappa valde Rouzbeh Masarrat Agah familjen framför det kriminella livet. Idag har skrivit en bok baserad på sin bakgrund och med den vill han öppna för en debatt om varför ungdomar blir kriminella.

 

Goda tankar, goda samtal, goda gärningar”. Tatueringen på Rouzbeh Masarrat Agahs ena överarm är skriven på persiska. Det är de tre principerna inom zoroastrismen, en gammal religion med ursprung i Persien. Han gjorde tatueringen för sju år sen och det är så han vill leva.

– Det är fint och grundläggande, ett bra motto, även om det inte alltid är enkelt att definiera vad som är gott och ont.

För någon månad sen kom Rouzbeh Masarrat Agah ut med boken FTL (Fuck the law) som utspelar sig i Husby och skildrar vännerna Khosro och Morad. För att börja tjäna snabba pengar langar de zut (cannabis). Pengarna ger dem respekt. Efter det perfekta brottet – rånet – ska de lägga av. Khosro planerar att öppna eget, sluta vara kriminell. ”En hudlös skildring av hopplöshet och utanförskap” skriver Ordfront förlag om boken. ”En genomarbetad debut som lever i de små detaljerna” skriver Aftonbladets recensent och Sveriges Radios beskriver den som ”en imponerande debut, enkelt, men precist skriven på den nysvenska som blivit vårt nya lingo för de egendomslösa”.

Rouzbeh började skriva ner anteckningar till boken när han satt i fängelse 2003. Med boken vill han öppna för debatt och försöka förklara varför ungdomar i förorten hamnar i kriminalitet.

 

– De kanske inte har så många andra val än att bli kriminella. Vilket val man gör är beroende på vilka valmöjligheter som finns och jag tror, och vetenskapliga studier visar, att ungdomar som bor i socialt utsatta områdena har färre val. Och då kan det bli att man gör ett sämre val. Det betyder inte att alla som bor i förorten blir kriminella, men sannolikheten ökar. Det kan bero på flera faktorer, på grund av förebilder, på att de kanske inte kan få jobb i första taget, eller på en slags rädsla att själva bli offer.

Han menar att vi måste sluta demonisera de grupper som är stigmatiserade, som kriminella, terrorister och rasister, och gå till botten och se vad det beror på. Att akademiker vågar ta ställning och delta i debatten tror han är viktigt.

– Inom kriminologin och sociologin är man överens om hur mycket miljön och de familjeförhållanden man kommer ifrån påverkar individens livsval. Om akademiker får mer utrymme att berätta om detta börjar kanske medelklassen lyssna. Vi behöver engagera medelklassen och visa att det finns en logisk förklaring bakom. Om vi engagerar oss och tar ansvar, kan det vara lösningen. Vi behöver inse vad de här problemen har för gemensamma nämnare. Dessutom behövs det en kraftig upprustning av förorten, så att alla får en ärlig chans.

Rouzbeh vill inte gå in närmare på hur mycket av honom själv som finns i boken.

– Det är inte mitt liv i boken, även om jag känner till den världen och har levt mitt liv där. Om jag hade haft Khosros förutsättningar hade jag kunnat vara han, om jag hade haft Morads förutsättningar hade det kunnat gå precis som för honom för mig.

Rouzbeh flydde med sina föräldrar och två bröder från Iran när han var 14. Det han minns av Iran var att allt var förbjudet och korrumperat. Under uppväxten hade han svårt att koncentrera sig och han var hyperaktiv; spelade fotboll och basket hela dagarna. Hans bröder pluggade och var ordentliga. Pappan var sträng, skolan betydde mycket och sönerna skulle utbilda sig.

– Men jag gillade inte att plugga. Jag älskade att spela fotboll och jag tyckte inte att mina föräldrar förstod att fotboll var viktigt för mig. De kunde inte uppmuntra mig i det. De ville att jag skulle plugga och jag vägrade lyssna. Om någon försöker tvinga mig blir jag tvärtom, för att trotsa.

I skolan började Rouzbeh använda våld för att skaffa sig respekt. Han var ganska liten och blev ofta retad. En gång hamnade han i slagsmål och försvarade sig. Responsen efteråt blev positiv. Den andre var en person som mobbade många och efter slagsmålet slutade han med det.

– Jag kände att ”aha, det är så här man ska göra”. Om något funkar då fortsätter man med det. Jag sökte inte upp någon för att slåss. I den åldern är det många som provocerar en, så det var bara att slå tillbaka när någon provocerade.

När han var 16, 17 år provade han för första gången cannabis, senare även andra droger. Han var nyfiken som person, samtidigt som han inte mådde bra. Själv skulle han inte beskriva det som ett missbruk.

– Nej, jag tycker inte det, eftersom jag tog olika droger. Missbruk ser jag som att man är fast, älskar en drog, och kan inte sluta med det. Jag körde på för att ha något att göra, umgås med vänner eller festa en kväll.

Efter några år slutade han med drogerna.

– Jag fick massa nojor av cannabis. Det förstärkte de känslor som jag redan hade. Jag mådde redan dåligt och det blev bara värre.

Men han fortsatte att vara ”halvkriminell” som han beskriver det själv. Det var först när han var 20 och dömdes för narkotikainnehav, vapeninnehav och misshandel till ett års fängelse, som livet vände. Det var hans första fängelsestraff och hans pappa gav honom ett ultimatum; Rouzbeh fick välja mellan det kriminella livet och familjen.

– Han hade fått nog, det hade varit mer eller mindre problem hela tiden. Med domen blev det svart på vitt. Nu hade jag en fängelsedom, och kunde inte säga att jag bara hamnat i bråk.

I boken får Khosro ett liknande ultimatum av sin pappa, som så småningom leder till att han försöker välja en annan väg än den kriminella.

Pappans ultimatum fick Rouzbeh att ändra väg, men beslutet var inte enkelt.

– När min föreställning om vad jag skulle göra i framtiden försvann blev jag väldigt vilsen. Jag hade skapat mig en identitet och hade ett mål med min kriminalitet. Jag ville ha makt så jag kunde förändra saker och ting, både mina egna villkor men även andra orättvisor som jag såg runtomkring mig. Det enda sättet att skaffa sig makt var genom pengar och enda sättet att få pengar var genom kriminalitet. Men kriminaliteten hade ett större syfte, det var ett politiskt ställningstagande gentemot ett system som enligt mig var korrupt.

Sakta växte beslutet fram att välja familjen framför kriminaliteten. Han grubblade mycket, mådde dåligt. Men han insåg till slut att skulle han välja kriminaliteten, skulle det inte gå att vända tillbaka.

– Då skulle jag aldrig ha chansen att kunna göra något politiskt. Då skulle jag vara för stämplad.

I väntan på domen började han på komvux. Där dejtade han en tjej som fick reda på hans bakgrund.

– Hon sa till mig att ”du är ingen kille man gifter sig med precis, du har ju varit kriminell.” I den världen jag levde i gillade många tjejer kriminella. Hon var den första tjejen som hade andra värderingar och jag vaknade till.

Några killar i hans gamla gäng lämnade också det kriminella livet och började plugga.

– Eftersom vi inte var så grovt kriminella fanns ändå en väg tillbaka för oss. Men jag tror att det är mycket tuffare idag att lämna ett kriminellt liv.

På komvux upptäckte han läsandet, han insåg att han tyckte om att läsa. Han läste böcker som påverkade honom, som Ondskan av Jan Guillou, där han kände han igen sig i att slå tillbaka när man blir orättvist behandlad.

– Jag insåg att det fanns något i böcker ändå. Innan hatade jag böcker.

I fängelset satt han på motivationsavdelningen. De sista månaderna fick han komma ut på frigång och fortsätta läsa på komvux. Tiden i fängelset beskriver han som lärorik.

– Man ser en annan verklighet när man sitter inne. Man ser att det går dåligt för många. Ungdomar har förebilder som har bilar och pengar, men de ser inte alla som sitter på kåken. Där finns grabbar som suttit lång tid, på livstid kanske. Det är en helt annan värld som inte är lika glamorös.

Efter komvux började Rouzbeh studera på Södertörns högskola och sen på Örebro universitet. Han läste samhälls- och beteendevetenskapliga programmet med inriktningen socialpsykologi och sociologi. Han har också läst juridik, kriminologi och statskunskap. Tillbaka i Stockholm började han gå skrivarkurser på Skrivarakademin. Parallellt läste han kurser i populärkultur och populärlitteratur på universitetet. Då skrev han också klart boken, som blev antagen direkt av Ordfront Förlag. Han har fått mycket uppmärksamhet i media och fina recensioner.

Just nu skriver han på en debattartikel och kanske blir det fler böcker i framtiden. Idag jobbar han på ett boende för ensamkommande flyktingbarn. Han hoppas kunna vara en bra förebild för de ungdomar han möter i sitt arbete. Han kan visa för dem att det går att skapa ett bra liv, trots en tuff bakgrund.

– Jag vill visa att de kan lyckas, jag lyckades efter tio år att skriva en bok. Men ibland är jag tveksam till om jag ska vara en förebild efter allt jag har gjort, det kan också vara fel signaler; Gå och var kriminell först och gör sen nåt. Därför vet jag inte om uppmärksamheten kring boken är så bra. Jag tror att det stör många att en person som varit kriminell får så mycket uppmärksamhet.

 

Rouzbeh Masarrat Agah

Aktuell: Med boken FTL som kom ut i augusti och som handlar om vännerna Khosro och Morad som bor i Husby och tar chansen att tjäna snabba pengar på att sälja cannabis. Efter det perfekta brottet ska de lägga av och Khosro vill skapa sig en tillvaro på rätt sida lagen.

Gör: Jobbar på ett boende för ensamkommande flyktingbarn, skriver debattartiklar.

Familj; Mamma, pappa, två bröder, sambo.

Förebild: Palme, Che Guevara, Malcolm X

Favoritbok: Jan Guillous Ondskan

Brinner för: att förändra saker i samhället till det bättre. Är mycket intresserad av politik, men inte engagerad partipolitiskt. Känner inte riktig tilltro för politiker.

Bookmark and Share