”Jag är fruktansvärt påläst”

Publicerad i Lära 2012

Att ge eleverna medborgarkunskaper i kemi är målet för kemiläraren Christer Ekdahl. Med laborationer, helst varje lektion, vill han kittla eleverna, och väcka deras intresse. Som innovatör i laborationer åker han runt och inspirerar landets kemilärare med nya laborationer. 

”Är det så viktigt det här med kemi?” Frågan kom från en pappa som ringde Christer Ekdahl för många år sen, hans dotter skulle ha kemiprov dagen därpå.

–          Jag svarade att boken du läser är kemi, utan kemi hade du inte kunnat hålla i den. Och matlagning är också kemi. Du har ju kemi överallt, berättar Christer Ekdahl, lärare i kemi, fysik och matematik på Gärdesskolan.

Pappan insåg att hans dotter skulle läsa på.

Christer Ekdahl brinner för kemi, och kanske främst för laborationerna, stommen i hans undervisning.

–          Det laborativa inslaget är jätteviktigt för mig. Jag försöker laborera så hårt det går och ha en laboration eller demonstration varje lektion. Om du ser och hör så kommer du ihåg det som står i boken på ett helt annat sätt.

Genom åren har han samlat på sig över 600 laborationer. En del hittar han i utländska tidningar och anpassar till eleverna, men många av dem har han hittat på själv. Mycket av inspirationen får han på sina morgonpromenader med Marone, hans bruna italienska tryffelhund. Då hinner han fundera. Just nu grunnar han på hur han ska visa eleverna att vatten är tyngst och har sin högsta densitet vid plus 4 grader.

Egentligen ville Christer Ekdahl forska inom kemi. Han började läsa kemi i Lund och sökte till Lärarhögskolan, men mest för att han ville till Stockholm. Och han hoppades på att om han gick lärarutbildningen skulle det bli lättare att komma in på forskarutbildningen. Men på sin praktik hamnade han på en skola i Skärholmen. Själv hade han aldrig stått bakom en kateder. Handledaren skulle prata om stödytor och tyngdpunkt och hans sätt att undervisa fick Christer Ekdahl att tänka om.

–          Han hade så roligt och eleverna hade fantastiskt skoj. Han stod på katedern och de fick rita ytan som han stod på. Då tänkte jag att kan man överleva på det här sättet kanske det här är nåt att satsa på.

Trots, eller kanske tack vare, ett misslyckat experiment, började han intressera sig för kemi under uppväxten. Han hade köpt experimentlådan ”Den lille alkemisten” och under ett experiment med natronlut tryckte han ner korken för långt i flaskan. När han försökte få upp den blev det övertryck och en stråle av vätskan sprutade rakt upp i ögat. Men han hann blunda, det blev bara frätskador på ögonlocket och händelsen fick honom att inse att kemi var spännande. Att se vad som hände vid en kemisk reaktion lockade. Intresset fortsatte. ”Är det bara jag och Christer som ska prata kemi?” sa kemiläraren på realskolan och när han tog studenten uppmanade kemiläraren honom att läsa kemi.

Han gick ut Lärarhögskolan 1974. Efter ett läsår i Skärholmen och tio i Hagsätra är han sedan 1985 på Gärdesskolan. När skolan byggdes om var han med om att konstruera kemisalen tillsammans med arkitekten. Ett tag hade Christer Ekdahl planer på att bli skolledare. Men så ringde Liber Förlag och frågade om han ville skriva läromedel. Det blev en kemiserie – Spektrum Kemi – där han har gjort laborationerna och lärarhandelningen. Han har också suttit med i styrelsen för Sektionen för kemiundervisning på Svenska Kemisamfundet och 2005 var han var den förste högstadieläraren som fick Svenska Kemistsamfundets Gunnar Starck-medalj för ”framstående pedagogisk verksamhet på kemins område”. 2005 blev han uppmanad att söka en halvtidstjänst som projektledare på Kemilärarnas Resurscentrum på Stockholms Universitet och fick jobbet. Här kan Sveriges kemilärare få råd. Christer Ekdahl är innovatör av nya laborationer och han åker landet runt och håller kurser för lärare.

–          Det är förbaskat roligt! Du jobbar dels med 13-14-åringar, dels med dem från 25 upp till 60. De äldre är lite mer receptiva. Är du entusiastisk, som jag vet att jag är, kan du entusiasmera även de lärare som tyckte att kemi var jättetråkigt på grundskolan.

Varje månad skickar han ut en ny laboration till 686 lärare runt om i landet. Han skriver också ett nyhetsbrev till kollegorna på Gärdesskolan och några till på andra skolor, där han ger dem nyupptäckta kunskaper i kemi. Och om kollegorna frågar om råd kan de få allt från en laboration till en hel lektion.

Christer Ekdahl tror att kunskapsnivån hos dagens lärare måste bli högre, för att höja statusen i yrket.

–          Ju högre utbildning du har på lärarna ju mera kan de förmedla. Ska du stå som lärare måste du kunna mycket mer än eleverna. Man ska inte ligga med näsan alldeles ovanför vattenytan utan man ska kunna ge dem kunskap från olika synvinklar och kittla eleverna varenda lektion. Varje gång eleverna går ut ur ett klassrum ska de kunna mer än när de gick in.

I ett så abstrakt ämne som kemi är det viktigt att eleverna får en grund och Christer Ekdahl ser det som sin uppgift att ge dem medborgarkunskaper i kemi.

–          Från grundskolan ska man få med sig en bas med medborgarkunskaper. Gå in på en bensinstation och titta hur mycket kemikalier kan du hitta i hyllorna där. Du behöver ha ett hum om vad det är i dem.

Egentligen tycker han inte att hans pedagogik är så speciell. Han tycker att det är roligt att undervisa och han får eleverna att känna sig sedda, både i undervisningssituationen och utanför. Ögonkontakt, ett ”god morgon” till alla elever han möter. Medlen är små, men effektiva.

–          Alla ska känna sig uppskattade. Jag stöttar dem på alla tänkbara sätt och jag försöker få alla elever att plocka något russin ur kakan. Mjölkar man en liten stund så får man rätt svar. Och då växer de lite grand. Jag tror inte att alla kan lära sig allt, men alla kan lära sig något. Detta” något” ska åtminstone kunna ge dem ett g i betyg.

Han försöker att inte krångla till undervisningen. Facktermer hoppar han gärna över och använder istället laborationer och demonstrationer för att väcka intresset.

–          Kan du din Karlfeldt, han var mas precis som jag, så skrev han i en dikt om att  tala med bönder på bönders vis och med de lärde på latin. Du ska ha ett språk där du pratar med eleverna som det passar dem.

Än idag har han nytta av de laborationsförberedelser han gjorde i början av yrket på 70-talet. Inför en lektion är han väl förberedd.

–          Jag är så fruktansvärt påläst att det ser ut som om det är spontant. Då tycker eleverna att det är roligare och det gör att de lär sig mera. Du måste veta exakt vad som ska hända, vilka frågor du ska ställa, och vilka följdfrågor du ska ställa.

När Christer Ekdahl började som lärare för snart 40 år sen var han tuff bakom katedern.

–          Jag förväntade att alla skulle få en femma. Idag accepterar jag att alla inte gillar kemi. Men alla ska kunna lite, även om man inte gillar det.

Tidigare var han också tuffare med betygssättningen. Han kunde sätta en etta utan att skämmas, och dra ett streck också. Idag stöttar han de elever som misslyckas på ett helt annat sätt.

Idag är det få som vill bli kemilärare. Intresset för naturvetenskap har sjunkit och att fånga elevernas intresse för naturämnena ser Christer Ekdahl som en viktig del av arbetet. Att entusiasmera dem så att de förhoppningsvis läser vidare. När han började som lärare hade han tre mål – att skriva läromedel, att jobba på universitetet och att minst tio av hans elever skulle disputera i något NO-ämne. Alla tre är uppfyllda. Idag har 16 av hans före detta elever disputerat, den första i kemi, den siste i onkologi.

–          Där kanske jag har lagt grunden. Jag vill ge ett större intresse till dem som är predestinerade att läsa vidare i kemi. Alla ska inte få ett jätteintresse, men du ska kunna locka dem som är tänkbara att vilja mer.

I vår fyller han 67. Men pensioneringen får gärna vänta. Christer Ekdahl vill fortsätta undervisa, skriva kemiböcker och fundera ut nya laborationer.

 

Bookmark and Share