Vi skilde oss – på låtsas!

Publicerad i Må Bra 2011 

Må BraSkilsmässopapperen var inlämnade, men Kristina och Lennart delade upp livet och fann varandra på nytt. Nu lever de som om de vore skilda – och har det bättre än någonsin. 

Tuffa och intensiva år hade tärt på Kristina och Lennart Haggårds förhållande. När sönerna Kien och Tudor var sex respektive tre år ansökte paret om skilsmässa.

– Vi hade tappat bort vår relation, berättar Kristina. Ingen av oss saknade den och det kändes inte viktigt att vara tillsammans.

Deras olika behov gick inte att förena. Hon hade varit föräldraledig med barnen och ville umgås med människor. Han hade mycket kontakter i sitt arbete och behövde lugn och ro.

– Höjde jag volymen på musiken så ville Lennart sänka. Ringde telefonen blev han irriterad, medan jag tyckte att det var skönt att det ringde.

Tillvaron var glädjelös och vardagslogistiken tog all tid efter jobbet. Till slut hade de bara kommunikation kring vardagen. Vem skulle köpa mjölk? Vem skulle köra barn?

– Vi förhandlade om allt. Det var kommunikation, men inte den sorten som bygger en relation, säger Lennart.

För att få vardagslivet att fungera schemalade de sin tid och planerade lämningar och hämtningar från dagis i olika varianter. Men inget av stressen eller irritationsmomenten försvann inte. Livet blev i stället fyllt av kompromisser.

– Med kompromissandet hamnar man på en nivå som känns tillräckligt uthärdlig för båda, men ingen levde ut åt något håll, berättar Kristina.

När Kristina ville åka till sin mamma ville Lennart ut och paddla. För att båda skulle bli nöjda gjorde de både och, men det ledde i stället till att båda blev missnöjda. Hon för att de stannade för kort hos mamma och han för att han fick för lite tid att paddla.

Egentligen bråkade de inte så mycket. Förhållandet var bara dött, berättar Lennart. De var jämt sura och det fanns inget skratt längre.

Kristina kände ingen kärlek från Lennart längre, men först när skilsmässopapperen var inskickade och de började i familjerådgivning förstod han hur hon kände.

– Jag hade inte fångat hennes signaler. Att vi hade det dåligt gick mig spårlöst förbi.

Trots familjerådgivning kunde de inte hitta tillbaka till varandra. Familjerådgivaren gav dem rådet att skilja sig, hade det gått så här långt gick äktenskapet inte att rädda.

– Jag blev glad, det var det jag ville höra, säger Kristina. Jag ville bort.

Nu hade de skilda sovrum och sågs så lite som möjligt. När betänketiden var över skulle de flytta isär. Kristina föreslog att de skulle dela på tiden fram till dess. Hon skulle ta allt ansvar för hem och barn ena veckan, han för nästa, precis som om de vore skilda.

– Vi gjorde det dels för att vänja barnen vid hur det skulle bli, dels för att slippa nöta på varandra.

Enda tillfället de verkligen pratade med varandra var på söndagskvällarna då de gick igenom veckan som varit och den som kom. Den som inte hade ansvaret disponerade sin tid fritt.

– Jag fick äntligen känna stressfriheten jag längtat efter så länge, säger Kristina.

Hon började träna, var ute med kompisar, gick ut och dansade.

Ganska snart insåg de att de trivdes med lösningen.

– Vi fick distans till varandra. Jag kunde se Lennart för vem han var. Hans goda sidor började poppa upp för mig och efter några veckor insåg jag att jag saknade honom och ville komma hem när jag var ute på stan eller jobbade sent.

Båda kände de att de ville börja träffas mer. De bestämde sig för att äta en middag med varandra.

– Det var trevligt, men trevande. Vi visste inte riktigt var vi hade varandra, berättar Lennart.

De insåg att deras möten behövde systematiseras för att det skulle fungera.

– Det var ingen idé att mötas spontant, det hade inte funkat tidigare, säger Kristina.

En middag blev flera och så småningom blev tisdagar och fredagar deras kvällar. Den som inte har hand om barn och hushåll fixar mat och någon aktivitet. I dag har de haft runt 350 kvällar tillsammans.

De delar fortfarande på ansvaret för hemmet. Det som var en nödlösning i avvaktan på skilsmässa har blivit ett sätt att leva. Numera har de större respekt för varandras behov och de tar också större ansvar för sina liv.

– Jag deltar mycket mer i mitt eget liv, säger Kristina. Jag är coolare, gladare och friare. Och jag har mer energi och glädje som jag kan överföra till min familj.

– Det är ett smart sätt att leva. Och vi vet att vi inte har fler chanser, det går inga fler tåg.

Med ”Skilda på låtsas”-metoden får ni tid över till det ni verkligen vill göra. Här är Kristinas 4 steg för att rädda äktenskapet.

 1. Ta reda på vad ni vill

Innan ni sätter i gång med metoden är det bra att kartlägga behov, kollisionspunkter och mål.

Skriv en lista över alla era behov och betygsätt hur viktiga de är. Detta kan ni sedan använda när ni skapar era mysstunder.

– Man tror att man känner sin partner men jag hade så fel och Lennart hade ingen aning om mina behov. Ändå hade vi bott ihop i sju år, säger Kristina.

Kristina och Lennart identifierade sina kollisionspunkter för att minimera stressen och ta bort irritation. Vad skapar irritation? Vill du tillbringa helgen på landet medan din partner vill vara kvar i stan?  Tillåt då att bara en åker till landet, medan den andre är kvar i stan. Båda blir nöjda och kan njuta av tiden på var sitt håll.

Till sist bör ni kartlägga era mål, både individuella och gemensamma. Det kan vara att rädda äktenskapet, hitta en samtalston, minska stressen eller att träna tre gånger i veckan. Målen behöver inte vara stora, men de ska vara konkreta.

2. Dela på ansvaret för hemmet

Ena veckan sköter du allt hushållsarbete, nästa vecka sköter din partner allt – handlar mat, tvättar, diskar, tar hand om husdjur.

Var och en arbetar själv fram sitt sätt att sköta hemmet. Den som inte har ansvaret för hemmet disponerar sin tid fritt. Genom att dela upp tiden kan ni gå in för det ni vill fullt ut och slipper tjafs om småsaker.

– Det är en schyst uppdelning som medvetandegör för oss båda vad det innebär att ta hand om hemmet på alla nivåer, säger Kristina Haggård.

Hon tror att män ofta kan bli försiktiga i hushållsarbetet eftersom de inte vet vad som förväntas. Med enskilt ansvar kan man uppnå den ultimata jämställdheten.

3. Planera in mystid tillsammans

Boka in två kvällar i veckan då ni bara tar er tid för varandra. Den som inte har ansvaret för hemmet planerar en middag och en mysig stund. Kristina och Lennart brukar ge varandra massage, spela spel, bada eller bara prata. De är alltid hemma och alltid ensamma.

– Man kan tro att det inte behövs när man varit gifta länge, men då kan behovet verkligen vara som störst. Även om man är tillsammans är det inte samma sak som att fokusera på varandra och ge varandra fina stunder, säger Kristina.

Att ha fasta tider för kvalitetstiden är viktigt.

– Det finns alltid ”viktigare” saker att göra, som att kolla på tv eller plocka sniglar i trädgården, säger Kristina.

4. Ge varandra vardagsgåvor

Är du hemma på din fria vecka och vill hjälpa med disk, tvätt eller att handla så gör det – frivilliga vardagsgåvor föder kärleken.

För Kristina och Lennarts del ledde livsförändringen till att de fick mer energi och då orkade de också hjälpa varandra i vardagen. En kärlekshandling för henne kan numer vara att stryka hans skjortor.

– I dag kan jag stötta i arbetet, för att jag vill, har tid och orkar, säger hon. Känner jag att jag måste hjälpa till för att han ser hjälplös ut eller blänger, då har jag ingen lust att hjälpa. I längden är det ett förödande beteende för det föder inga positiva vibbar av samarbete.

Skilda på låtsasVill du veta mer om Skilda på låtsas? Läs Kristina Haggårds bok med samma namn eller surfa in på Kristinas blogg www.dela-livet.se.

 

Bookmark and Share